Det vanligaste misstaget nya frilansare gör är att ta sin gamla månadslön, dela med 160 och kalla det timpris. Då har man glömt allt det som arbetsgivaren tidigare betalade.
Räkna baklänges från året, inte framåt från timmen
Börja med vad du vill ha kvar efter skatt. Lägg sedan på i tur och ordning: sociala avgifter, semester, pension, sjukdagar, försäkringar, utrustning, programvara, bokföring och den tid du lägger på att sälja in nya uppdrag. Den sista posten är den som glöms bort oftast — räkna med att en fjärdedel av din tid går till annat än debiterbart arbete.
Ett räkneexempel
Anta att du vill ha 38 000 kronor i månaden före skatt, alltså 456 000 om året. Med sociala avgifter, semester och pension landar den verkliga kostnaden runt 700 000. Om du kan fakturera 1 100 timmar på ett år — vilket är realistiskt, inte 1 800 — behöver du ligga på ungefär 640 kronor i timmen bara för att gå jämnt upp. Vill du ha marginal, buffert och möjlighet att tacka nej ibland, hamnar du snarare på 850 till 1 000.
Prisa värdet, inte timmen
När du blivit trygg i din kalkyl: sluta sälja timmar. En logotyp som ett företag använder i tio år är inte värd tjugo timmars arbete — den är värd vad den gör för deras affär. Fast pris per leverans skyddar dessutom dig från att straffas för att du blivit snabb.
Höj i tid
Höj hellre tio procent varje år än femtio procent vart femte. Kunder accepterar små, förutsägbara justeringar. Stora hopp känns som en förhandling — och förhandlingar tenderar att gå åt fel håll.
Säg alltid ditt pris utan ursäkt efteråt. Tystnaden som följer är obehaglig i tre sekunder och sedan går samtalet vidare.
